Alright, tillbaka på FG alltså.
Allt är sig likt, och egentligen hade jag väl inte förväntat mig någonting annat heller. Samma människor, samma miljö, samma skit.
Det är ganska intressant egentligen hur ens humör kan sjunka så drastiskt genom att enbart komma till någonting annat, till vardagen, till alla "måsten", till det som ska få mig att kunna leva igen. När jag satt på tåget mådde jag helt okej ändå, relativt åtminstone. Jag hade fint sällskap hela vägen(kind of, iallafall), det var sol, jag hade bra musik i öronen och det var ganska behagligt. Men så fort jag klev innanför dörrarna här försvann alla bra känslor, och ångesten gav mig en fet käftsmäll.
"Jaha, nu då?"
http://www.youtube.com/watch?v=7OrnAPvPpxA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar