Rädslan överväger.
Det är iallafall så det känns. Just nu, just då, alltid.
Färdighetsträningen slog ner mig, allting blev så löjligt konkret och jag slutade andas.
Det enda som cirkulerar i mitt huvud är hur? Bara hur, alltid hur, aldrig hur.
Ingenting känns logiskt och allting är diffust, trivialt och äh. Vad fan vet jag?
tisdag 29 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Don't let our youth go to waste
Alright, tillbaka på FG alltså.
Allt är sig likt, och egentligen hade jag väl inte förväntat mig någonting annat heller. Samma människor, samma miljö, samma skit.
Det är ganska intressant egentligen hur ens humör kan sjunka så drastiskt genom att enbart komma till någonting annat, till vardagen, till alla "måsten", till det som ska få mig att kunna leva igen. När jag satt på tåget mådde jag helt okej ändå, relativt åtminstone. Jag hade fint sällskap hela vägen(kind of, iallafall), det var sol, jag hade bra musik i öronen och det var ganska behagligt. Men så fort jag klev innanför dörrarna här försvann alla bra känslor, och ångesten gav mig en fet käftsmäll.
"Jaha, nu då?"
http://www.youtube.com/watch?v=7OrnAPvPpxA
Allt är sig likt, och egentligen hade jag väl inte förväntat mig någonting annat heller. Samma människor, samma miljö, samma skit.
Det är ganska intressant egentligen hur ens humör kan sjunka så drastiskt genom att enbart komma till någonting annat, till vardagen, till alla "måsten", till det som ska få mig att kunna leva igen. När jag satt på tåget mådde jag helt okej ändå, relativt åtminstone. Jag hade fint sällskap hela vägen(kind of, iallafall), det var sol, jag hade bra musik i öronen och det var ganska behagligt. Men så fort jag klev innanför dörrarna här försvann alla bra känslor, och ångesten gav mig en fet käftsmäll.
"Jaha, nu då?"
http://www.youtube.com/watch?v=7OrnAPvPpxA
Underground
Förvirringen är total!
Att inte förstå vad som pågår gällande någonting egentligen är ganska underligt. När ens känslor, tankar och framförallt handlingar inte alls beter sig som man kanske tänkte från första början blir vardagen minst sagt ganska rörig. Den här tiden jag spenderat hemma i karlskoga nu har varit, för att komma med årets största underdrift, sjukt jävla konstig.
Vad fan var det egentligen som hände?!
Jag har iallafall absolut ingen som helst aning, och jag vet inte alls hur jag ska reagera på det hela heller.
En miljard känslostormar, en miljard "bullshitmind"-beslut och allting har egentligen blivit totalt tvärtemot vad jag tänkte från början. Det är garanterat den här jävla(läs underbara) vårens fel. All den här solen gör mig knäpp(are) i hjärnkontoret och jag begriper ingenting alls.
Svammelsvammelsvammel, förbannade underbara, älskade sol!
Att inte förstå vad som pågår gällande någonting egentligen är ganska underligt. När ens känslor, tankar och framförallt handlingar inte alls beter sig som man kanske tänkte från första början blir vardagen minst sagt ganska rörig. Den här tiden jag spenderat hemma i karlskoga nu har varit, för att komma med årets största underdrift, sjukt jävla konstig.
Vad fan var det egentligen som hände?!
Jag har iallafall absolut ingen som helst aning, och jag vet inte alls hur jag ska reagera på det hela heller.
En miljard känslostormar, en miljard "bullshitmind"-beslut och allting har egentligen blivit totalt tvärtemot vad jag tänkte från början. Det är garanterat den här jävla(läs underbara) vårens fel. All den här solen gör mig knäpp(are) i hjärnkontoret och jag begriper ingenting alls.
Svammelsvammelsvammel, förbannade underbara, älskade sol!
fredag 18 mars 2011
hang with me!
Att spendera nästan 6h ensam på ett tåg kan för många låta som ungefär världens tråkigaste grej, men inte för mig.
Inte just nu, åtminstone, för av någon anledning så älskar jag det även fast jag är den bittraste personen i världen 80% utav tiden.
Jag vet inte vad det är riktigt, men någonstans i all stress och panik så hittar jag ändå någon form av lugn och trygghet bland alla skrikande ungar och illaluktande gubbar och kaffe som smakar kiss.
Men när man sitter med sin bästa playlist i öronen och studerar allt som händer runt en kan man väl ingenting annat än att trivas, eller är det bara jag?
Dessutom är det här en sådan dag då musiken jag lyssnar på får mig att känna lite extra mycket, det gör mig lite smått lyrisk.
OCH! Jag ju faktiskt påväg hem för att spendera 10 fina dagar med mina fina!
Åh, jag vill aldrig sluta känna!
Inte just nu, åtminstone, för av någon anledning så älskar jag det även fast jag är den bittraste personen i världen 80% utav tiden.
Jag vet inte vad det är riktigt, men någonstans i all stress och panik så hittar jag ändå någon form av lugn och trygghet bland alla skrikande ungar och illaluktande gubbar och kaffe som smakar kiss.
Men när man sitter med sin bästa playlist i öronen och studerar allt som händer runt en kan man väl ingenting annat än att trivas, eller är det bara jag?
Dessutom är det här en sådan dag då musiken jag lyssnar på får mig att känna lite extra mycket, det gör mig lite smått lyrisk.
OCH! Jag ju faktiskt påväg hem för att spendera 10 fina dagar med mina fina!
Åh, jag vill aldrig sluta känna!
torsdag 17 mars 2011
Universum
Ack, denna stress!
Det är så fruktansvärt mycket jag verkligen MÅSTE göra idag, och jag förstår inte alls vart jag ska få motivationen och orken ifrån. Dessa "måsten" och jag är inte alls bästa vänner, överhuvudtaget, men jag antar att jag får tänka att det blir värt det i slutändan. Jag ska ju trots allt hem till Karlskoga imorgon, så jag får väl tänka så.
Men att städa och packa är nog bland det tråkigaste jag vet så det blir undvikande in i det sista, och det slutar alltid med att jag stressar ihjäl mig när klockan är läggdags och jag är inte ens halvfärdig - duktig flicka.
Jag tänker iallafall att jag ska försöka väva in min hemuppgift i FT i det hela, och hoppas på att det blir liiiite lättare åtminstone.
Hur som helst så blev det här är fruktansvärt tråkigt inlägg, men jag skyller på att jag inte är vaken än och egentligen inte har någonting intressant att snacka om just precis nu.
Jag ser iallafall fram emot dagarna i Karlskoga sjukligt mycket, och jag tror det kommer bli fint som tusan.
Jag tänkte också dela med mig av min pepp-playlist som kommer gå varm hela dagen - glad musik som bara gör att man vill dansadansadansa är världens bästa grej när man ska städa!
Så, enjoy!
party like a rockstarr
Det är så fruktansvärt mycket jag verkligen MÅSTE göra idag, och jag förstår inte alls vart jag ska få motivationen och orken ifrån. Dessa "måsten" och jag är inte alls bästa vänner, överhuvudtaget, men jag antar att jag får tänka att det blir värt det i slutändan. Jag ska ju trots allt hem till Karlskoga imorgon, så jag får väl tänka så.
Men att städa och packa är nog bland det tråkigaste jag vet så det blir undvikande in i det sista, och det slutar alltid med att jag stressar ihjäl mig när klockan är läggdags och jag är inte ens halvfärdig - duktig flicka.
Jag tänker iallafall att jag ska försöka väva in min hemuppgift i FT i det hela, och hoppas på att det blir liiiite lättare åtminstone.
Hur som helst så blev det här är fruktansvärt tråkigt inlägg, men jag skyller på att jag inte är vaken än och egentligen inte har någonting intressant att snacka om just precis nu.
Jag ser iallafall fram emot dagarna i Karlskoga sjukligt mycket, och jag tror det kommer bli fint som tusan.
Jag tänkte också dela med mig av min pepp-playlist som kommer gå varm hela dagen - glad musik som bara gör att man vill dansadansadansa är världens bästa grej när man ska städa!
Så, enjoy!
party like a rockstarr
tisdag 15 mars 2011
End of line
Jag har funderat väldigt mycket idag, på en rad olika saker. Men väldigt mycket på min blogg, och vad hela syftet var från början när jag startade den.
Den har ändå funnits i ganska många år nu, och jag har sagt gång på gång att jag ska bli bättre på att uppdatera den. Så har det ju inte riktigt blivit.
Nu när jag satt och kollade igenom gamla inlägg så insåg jag att det är väldigt många luckor, väldigt stora hopp och absolut ingen röd tråd någonstans. (Skämmes, tamigfan!)
Så jag tänkte lite såhär att även fast jag inte kan fylla i ALLA luckorna, för det är väldigt många, så kan jag ändå försöka att fylla några. Det är förmodligen inte logiskt vissa gånger, och med tanke på att det är texter direkt ur min dagbok kommer det bli väldigt avkortat och omskrivet vid vissa tillfällen - jag känner inte riktigt att ni behöver veta Alla detaljer alltid!
Och för att det inte ska bli alldeles för långt och sjukt jobbigt att läsa så publicerar jag ett stycke i taget, det blir nog bäst så!
Så, Here we go!
Den har ändå funnits i ganska många år nu, och jag har sagt gång på gång att jag ska bli bättre på att uppdatera den. Så har det ju inte riktigt blivit.
Nu när jag satt och kollade igenom gamla inlägg så insåg jag att det är väldigt många luckor, väldigt stora hopp och absolut ingen röd tråd någonstans. (Skämmes, tamigfan!)
Så jag tänkte lite såhär att även fast jag inte kan fylla i ALLA luckorna, för det är väldigt många, så kan jag ändå försöka att fylla några. Det är förmodligen inte logiskt vissa gånger, och med tanke på att det är texter direkt ur min dagbok kommer det bli väldigt avkortat och omskrivet vid vissa tillfällen - jag känner inte riktigt att ni behöver veta Alla detaljer alltid!
Och för att det inte ska bli alldeles för långt och sjukt jobbigt att läsa så publicerar jag ett stycke i taget, det blir nog bäst så!
Så, Here we go!
2010-07-15
Idag vaknade jag med en rädsla och ångest som punkterade hela kroppen. Luften hade sugits ur mig och jag begrep inte alls hur jag skulle ta mig upp ur sängen. Och så har det fortsatt, hela jävla morgonen! Även fast jag bara varit vaken i 1½ timme så känner jag redan nu att den här dagen kommer bli värre än på länge, värre än katastrof-dagen igår. Jag förstår inte alls hur jag ska ta mig igenom den här dagen utan att förstöra mig själv på kuppen. Det kliar innanför huden på mig, allting har en lätt doft av blod och paniken ökar.
Åska, spindlar, drama, tankar och känslor, det är många faktorer som spelar in idag och försöker sitt allra bästa för att knäcka mig, trycka ner och förstöra mig. Styrkan till att stå emot impulserna existerar inte överhuvudtaget och att ständigt vandra omkring med en rädsla som har mig i ett järngrepp känns inte som ett alternativ.
Ge mig någon annan utväg?
One hit
Till A..
Jag blev genuint ledsen när du berättade att du inte skulle vara kvar längre, men jag förstår nu.
Jag tycker inte att du är dum, som jag sa förut, jag klandrar dig inte överhuvudtaget. Det jag tycker är att det är väldigt synd att det var tvunget att bli som det blev, för du är så himla bra, och jag kommer sakna dig! Men jag förstår.
..och ja, jag ska försöka bli bättre med bloggen, jag lovar!
Jag vet inte alls egentligen ifall jag har någonting jag känner att jag vill berätta just nu. Det skulle väl vara att jag börjat färdighetsträning igen då, och att jag känner att jag kanskekanskekanske är påväg framåt, om ens bara litegrann.
Och det är väl bra, antar jag, samtidigt som det är både förvirrande och fruktansvärt läskigt.
Nåväl, bloggandet kommer bli bättre, jag nästan lovar.
Just det, jag åker hem på fredag också. Det blir fint!
Jag blev genuint ledsen när du berättade att du inte skulle vara kvar längre, men jag förstår nu.
Jag tycker inte att du är dum, som jag sa förut, jag klandrar dig inte överhuvudtaget. Det jag tycker är att det är väldigt synd att det var tvunget att bli som det blev, för du är så himla bra, och jag kommer sakna dig! Men jag förstår.
..och ja, jag ska försöka bli bättre med bloggen, jag lovar!
Jag vet inte alls egentligen ifall jag har någonting jag känner att jag vill berätta just nu. Det skulle väl vara att jag börjat färdighetsträning igen då, och att jag känner att jag kanskekanskekanske är påväg framåt, om ens bara litegrann.
Och det är väl bra, antar jag, samtidigt som det är både förvirrande och fruktansvärt läskigt.
Nåväl, bloggandet kommer bli bättre, jag nästan lovar.
Just det, jag åker hem på fredag också. Det blir fint!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)