idag är en sådan dag då ingenting, verkligen ingenting känns bra. allting känns så fruktansvärt långt bort och jag vill bara glömma och gå vidare.
det är så himla lätt att säga, men när det väl kommer till kritan, då är det kört.
ännu en gång tror jag att jag förstör för mig själv så oerhört mycket, men det når liksom inte riktigt fram. jag ljuger för mig själv om och om igen så jag börjar tro på det, och det skadar mig så fruktansvärt.
allt gör ont på något vis och det är omöjligt att förklara för någon, inte minst för mig själv.
allt skulle ju bli bra nu, det var ju det som var tanken eller hur? men ingenting blir ju någonsin som man själv vill. det är fakta!
orden fastnar och vill inte komma fram, jag kämpar för att få ner någonting just nu när allt jag vill egentligen är att få ur mig skiten. men det går inte, det går inte, det går inte!!!!!!!!!
jag vill bara bli bra, men glöden har försvunnit.
lördag 9 januari 2010
söndag 3 januari 2010
Fully alive
Precis, just nu känner jag mig mer levande än någonsin förr. Jag sitter i Lindesberg och bara är, med bra människor runt mig och bara njuter.
Det är en ovanlig känsla, men den skrämmer mig ändå inte som allting annat brukade göra. Är jag en bit påväg, eller är det bara jag som lurar mig själv? I vilket fall som helst så bryr jag mig inte ett jävla dugg, för jag trivs och jag tänker fortsätta med det.
Jag kanske ska uppdatera om vad som händer/har hänt/kommer hända osv. med tanke på att det var ett tag sedan jag skrev nu.
Ringshyttans Behandlingshem är ett jävla skämt, och jag kommer aldrig återvända. Blev utslängd med ett akut LPT och in på psyk, igen. Jag trodde att jag skulle slippa dom där kala och fruktansvärda avdelningarna, men ack så fel jag hade.
Är just nu inskriven på Boängen i Karlskoga, och har ingen aning om vad som kommer ske, om det kommer upp ett nytt behandlingshem på kartan eller vad som händer. Det återstår att se, en vårdplanering är iaf bokad(tror jag) någongång i framtiden, vet dock ej när. Det kommer att bli fruktansvärt intressant att se vilka som kommer befinna sig där, vad som kommer att sägas och vad som kommer ske. Ändå är jag inte speciellt nervös, för egentligen orkar jag inte riktigt bry mig. Det får bli det blir, just nu tänker jag bara leva en sekund i taget och njuta så mycket som möjligt av den glädje(?) jag känner just nu.
XoXo
Det är en ovanlig känsla, men den skrämmer mig ändå inte som allting annat brukade göra. Är jag en bit påväg, eller är det bara jag som lurar mig själv? I vilket fall som helst så bryr jag mig inte ett jävla dugg, för jag trivs och jag tänker fortsätta med det.
Jag kanske ska uppdatera om vad som händer/har hänt/kommer hända osv. med tanke på att det var ett tag sedan jag skrev nu.
Ringshyttans Behandlingshem är ett jävla skämt, och jag kommer aldrig återvända. Blev utslängd med ett akut LPT och in på psyk, igen. Jag trodde att jag skulle slippa dom där kala och fruktansvärda avdelningarna, men ack så fel jag hade.
Är just nu inskriven på Boängen i Karlskoga, och har ingen aning om vad som kommer ske, om det kommer upp ett nytt behandlingshem på kartan eller vad som händer. Det återstår att se, en vårdplanering är iaf bokad(tror jag) någongång i framtiden, vet dock ej när. Det kommer att bli fruktansvärt intressant att se vilka som kommer befinna sig där, vad som kommer att sägas och vad som kommer ske. Ändå är jag inte speciellt nervös, för egentligen orkar jag inte riktigt bry mig. Det får bli det blir, just nu tänker jag bara leva en sekund i taget och njuta så mycket som möjligt av den glädje(?) jag känner just nu.
XoXo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)