idag är en sådan dag då ingenting, verkligen ingenting känns bra. allting känns så fruktansvärt långt bort och jag vill bara glömma och gå vidare.
det är så himla lätt att säga, men när det väl kommer till kritan, då är det kört.
ännu en gång tror jag att jag förstör för mig själv så oerhört mycket, men det når liksom inte riktigt fram. jag ljuger för mig själv om och om igen så jag börjar tro på det, och det skadar mig så fruktansvärt.
allt gör ont på något vis och det är omöjligt att förklara för någon, inte minst för mig själv.
allt skulle ju bli bra nu, det var ju det som var tanken eller hur? men ingenting blir ju någonsin som man själv vill. det är fakta!
orden fastnar och vill inte komma fram, jag kämpar för att få ner någonting just nu när allt jag vill egentligen är att få ur mig skiten. men det går inte, det går inte, det går inte!!!!!!!!!
jag vill bara bli bra, men glöden har försvunnit.
3 kommentarer:
Jag saknar dig, oss. Jag vet inte ens vad jag ska säga längre.
<3
Alltså, en sak är säker, tvivla inte på ditt eget värde.
När vi möttes, på en liten högljudd pub i Lund strax innan jul, slogs jag av hur lika vi var, iaf ytligt.
Just då var du mer välanpassad till omvärlden än vad jag någonsin kommer bli, men vi klagade båda på hur skadad man blir av att ha två språk som mer eller mindre modersmål.
Jag tror enda skillnaderna mellan oss egentligen är att jag blev introvert när jag mådde dåligt, något jag fortfarande inte är över, och jag blev aldrig aktuell för extern hjälp därför.
2005 spelade inget någon roll, men jag tog en dag i taget utan något riktig mål utom att lura the bogeyman genom att inte lägga mig ner och vänta. 2008 hade jag såpass mycket mod att jag vågade söka in på en utbildning här i Lund, men varje dag undrar jag fortfarande om jag verkligen är värd att vara tillsammans med mina klasskamrater. Trots det klassas jag som "normal".
"Normal" is a joke. "Normal" isn't.
Jag tror inte på att glöden försvunnit, inte för en sekund. När vi sågs var glöden definitivt där, jag undrade bara när din "semester" skulle ta slut, för jag tvivlar inte alls över att du kommer finna styrkan att gå vidare.
Slå kudden, skäll ut spegeln eller stare down the tree outside the window, allt funkar. I'm still abusing all three regularly, men jag har en positiv syn på allt runt omkring mig och det är nog det viktigaste.
Se allt runt omkring dig som möjligheter. Möjligheten kan vara kunna prata skit i bara några minuter, att få ventilera lite sorg/aggression/glädje, eller bara att ge ett leende. Själv ser jag spegeln som en möjlighet att ventilera all aggression jag känner mot allt dumt folk i världen, men också att som en möjlighet att få sätta ord på mina drömmar. Inför spegeln, och endast då, är jag mig själv.
Tvivla inte på dig själv, du är värd mer än du tror, tveka inte att visa det.
Life isn't about being in control, but being able to handle whatever is thrown at you. Be it by letting it pass you by, or throwing it back from whence it came. Some parts might even be worth keeping.
*Kram*
/Kristoffer
P.S. Hoppas vi kan ta en stund vid pubbordet igen någon gång. o/
P.P.S. Ja, jag vet hur löjlig jag låter. D.S.
sigrid!! du är en BRA människa. du förtjänar BRA saker. även fast det spökar i din hjärna så vet jag att du är STARK! du kan om du vill, även fast det är en jobbig väg fram så KAN du, för du är värd det, det BÄSTA! jag saknar dig, hoppas verkligen att vi kan ses snart. kärlek! / tildis
Skicka en kommentar