Ännu en gång sitter jag på ekeliden och lyssnar på intressanta diskussioner. Jag känner mig ensam även fast det är så många människor runt mig. Jag börjar bli mer och mer rädd för livrädslan i sig och kan inte riktigt finna mig i vad som egentligen pågår i mitt liv.
Det känns som allt jag skriver bara blir meningslöst svammel och kan inte alls formulera mina tankar och känslor i ord, så jag ger upp nu.
XoXo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar