Allting spårade ur, och jag föll tillbaka i gamla vanor med piller och sladdar och slangar och pipande maskiner och vanföreställningar och äcklig mat och äh.
Jag föll.
Vart är jag nu? Vem fan vet.
Fortfarande ställer jag mig frågan om och om igen. Hur ska det här egentligen gå till? Hur ska Jag kunna? Jag tappade liksom orken, motivationen och lusten till någonting alls och jag begriper inte hur i helvete jag ska få tillbaka den.
Är det värt det? Klart det är.
Vågar jag? Inte lika klart.
Kan jag? Förmodligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar