ny bostad, nya känslor, nytt liv?

blev fosterhemsplacerad idag, vet inte riktigt vad jag känner kring det än.
det verkar vara helt okej människor iallafall, vilket är bra. Jag bor mitt ute i skogen i stort sett, med typ, 15 hundjävlar. (och jag som verkligen ääääääälskar hundar. NOT)
får se vart det här slutar, det kan ju bli bra, men det kan också bli rena motsatsen.

Fort gick det iallafall, var på möte hos IM idag på Soc, trodde det bara skulle handla om praktiska grejer, om/när/var o.s.v jag skulle bli placerad. Det trodde nog hon också.
men i nästa sekund så berättar dom att dom hittat en plats och att jag flyttar in idag.
Jaha, tänkte jag. vad fan händer nu då?
Livrädd var/är jag, vet inte alls hur jag ska reagera på saker och ting. men de verkar som sagt vara helt okej, så vi får väl se.

Förövrigt har jag har börjat känna igen tror jag, det känns läskigt.
Jag vet inte varför, jag vet inte vad, men känner gör jag.
Jag tror att det känns bra, och jag saknar. även fast jag egentligen vet att jag nog inte borde göra det. För jag vet ju ingenting om J, och han vet ingenting om mig istortsett.
Är det här verkligen bra? Jag vet faktiskt inte.

Ska på möte med fru hjärnskrynklare imorgon också, får se hur det går. Ska förmodligen fortsätta med utredningen/kartläggningen och göra massa onödiga och tråkiga tester och känna mig som världens psykopat.
Hoppas de sätter in en ny medicin på mig, måste träffa läkaren.

Well, ska hem till Mor och hämta upp lite saker om ett tag. det ska bli skönt att få hit det viktigaste, dator, papper/kritor, musik och kläder. Det är istortsett det enda jag behöver.
Jo, rökelse och levande ljus också. Det blir nog bra.

Bye for now.