kommer det överhuvudtaget någonsin?

en lika meningslös dag som alltid.
jag var inte i skolan idag heller, jag bara klarar det inte. Jag vill ju så fruktansvärt mycket, jag vill verkligen kunna få ett vettigt gymnasiebetyg och känna mig stolt över det. Men just nu känns det så fruktansvärt långt borta.
och pressen det känns som att mamma sätter på mig "att jag bara måste klara av skolan och gå ut med ett fullständigt betyg", gnager sönder det. Det känns inte ens som om det är för min egen skull jag ska klara det, utan för hennes, så hon kan känna sig stolt över sin dotter.

Var hos fru hjärnskrynklare idag och pratade lite om det. Hon säger att jag ska känna efter ifall jag vill gå kvar överhuvudtaget, eller om jag ska skära ner på ämnen, och bara läsa mediaämnen, eller om vi ska komma på någon annan lösning.
Hur fan ska jag kunna fundera ut det när jag inte ens kan fundera ut vilken färg på strumporna jag har längre?

Ser dock fram emot lördag en hel del, åka iväg och kolla på ett av favvis-banden och ha det trevligt med vännerna.
Det känns välbehövligt.